Ett nytt sätt att uppleva Paris



Inledning

Alliance FranÇaise de Linköping ordnade i september 2019, som ett led i firandet av föreningens hundraårsjubileum, besök på några viktiga institutioner i Paris dit turister inte har tillträde. Sex medlemmar från Linköping deltog. Dessa anteckningar återger mina (Christer Grönevall) upplevelser. Jag väljer att inte namnge någon. Det kan redan här nämnas att solen sken varje dag och det var 25-28 grader varmt varje eftermiddag, men på hemresedagen den 22 september bröt störtregnet ut.


Onsdagen den 18 september

Besök på Cercle Suédois vid rue de Rivoli i närheten av Place de la Concorde. En fransyska förevisade rummen, med högt i tak, från vilka man har hänförande utsikt över Jardin des Tuileries. Klubben är den äldsta svenska utanför landets gränser. Medlemskap förutsätter att man är svensk med bosättning i Frankrike. Klubben håller öppet måndag-fredag. Det nämndes att icke behöriga kan hyra klubben på helger för t.ex. bröllop. Klubben har eget kök.

Vi fick se skrivbordet där Alfred Nobel satt och skrev sitt testamente i det så kallade Nobelrummet. Det berättades att Raoul Nordling – l´homme qui a sauvé Paris – ofta besökte klubben. Vi fick se en bronsbyst skapad av den svenske år 2017 avlidne skulptören Gudmar Olovson. Denne konstnär har knappast nått den berömmelse i Sverige som han förtjänar, men Provence var förvisso hans främsta domicil.

Vid lunchen gav klubbordföranden information om klubbens verksamhet. Vi fick även höra några roliga anekdoter om bland andra ex-president Hollande som bor i samma hus. Lunchen var  utsökt med svenska inslag såsom sill, lax och extra goda isterband m.m.

Kl 17 gjorde vi entré hos France Télévisions beläget vid rive gauche inte långt från metro Balard. Vår guide tituleras redacteur-en-chef, men inriktning på att skapa programserier med politisk bevakning. Guiden hade i maj 2019 hållit en föreläsning hos Alliance FranÇaise de Linköping med betoning på ”les gilets jaunes”. Den förklaring som han gav till att bjuda in oss till televisionen var att han hade känt sig mycket väl mottagen i Linköping.

Verkligheten överträffar dikten. Ingen hade kunnat ana vad som skulle hända de närmaste fyra timmarna. Vi fick se i princip ”allt”. Visserligen fick vi inte träffa alla de fyratusen personer som arbetar vid televisionen, men vi fick säkerligen se ett par hundra av dem i arbete. Visningen kröntes av att vi fick stå i studion under direktsändning av Rapport. Efteråt dinerade vi i televisionens stora matsal. Vid hempromenad i den milda kvällen var vi faktiskt ”tagna”.


Torsdagen den 19 september

Besök på Alliance FranÇaise huvudkontor på sjunde våningen vid Boulevard Raspail. Vi blev först av allt förflyttade till balkongen med panoramautsikt över Paris. Vi kunde se flera berömda kyrkor, närmast fanns Église Saint-Sulpice och längst bort Sacré-Coeur. Toppen av Notre-Dame kunde också skymtas.

Presidenten jämte dennes närmaste medarbetare höll ett välkomstanförande i sitt arbetsrum. Jag svarade med en kortare beskrivning av verksamheten i Linköping. Härefter ”fikade” vi tillsammans med alla anställda. Någon talade om Lappland. Det fick mig att berätta om skidolyckan vid Riksgränsen där jag flög fritt i luften och var mycket nära att omkomma. En av fransmännen replikerade snabbt att han hade hållit på att omkomma i Göteborg – men av helt annan orsak. Detta fick fransmännen att tända till på alla cylindrar med en kanonad av kommentarer. Skratten rungade. Fransmännen fick tillfälle att visa upp mästerlig humor.

Presidenten berättade att han hösten 2020 ska ordna ett colloque i Paris dit alla alliancer i världen har rätt att närvara. Han räknar med att vi ska få träffa president Macron. Det enda som är klart är att detta colloque beräknas gå av stapeln i september eller oktober.

Man bad att få ett manus om linköpingsalliancens historik m.m. jämte några fotografier. Man avser alltså att skriva något om vårt hundraårsjubileum. Vi är under lupp.

Eftermiddagen bjöd på fria aktiviteter, men på kvällen hade vi gemensam middag i Quartier Latin. Efter middagen promenerade några av oss längs rive gauche och över Pont du Carrousel i riktning mot Opera, där man dansar tango på trappan varje kväll. Vi blev hänförda över den strålande illumineringen och av alla ljusspeglingar i Seine. La Tour Eiffel lyste i guld, men plötsligt gnistrade ett diamantregn. Kvällen avslutades, för tre av oss, med Kir Royale vid ett café intill Opera.


Fredagen den 20 september

Besök på Sveriges ambassad på rue Barbet de Jouy. Om man utgår från Assemblée Nationale och promenerar tio minuter åt söder – då har man kommit rätt. En ganska närbelägen granne är Musée Rodin. Vi möttes i entrén av ett fotografi föreställande August Strindberg (känd som svenskt geni men också som uppviglare, varför jag blev överraskad att finna honom där). Mindre överraskande var det större fotografiet av Carl XVI Gustaf och Silvia. Lokalerna är ljusa och modernt möblerade i en icke stram stil. Två tjänstemän och en praktikant tog emot oss. Man berättade att ambassaden arbetar med allt från svensk-franska relationer till miljö och kultur m.m. Man talade mer än en gång om ”svensk värdegrund”. Givetvis ingår det i alla ambassaders skyldigheter att rapportera allt av vikt till hemlandets regering.

Vi kände oss mycket väl mottagna på ambassaden. Vi kände oss nog litet stolta att få komma dit. Dessutom ordnade en av tjänstemännen, genom ett snabbt telefonsamtal, så att vi fick komma till Institut Suédois på eftermiddagen. Man betonade att ambassaden värdesätter det viktiga kulturarbete som institutet står för. Innan vi begav oss till institutet berättade man att det inte hade regnat i Paris på en hel månad (jfr ingressen).

På institutet började vi med att intaga en välsmakande lunch i solskenet ute på gården.

Härefter fick vi träffa en ung fransyska som gjorde sin första guidning. Hon förevisade drygt fem specialinredda rum som ska kunna nyttjas av svenskar som är profilerade i kulturens tjänst. Besökare på institutet har inte tillträde till dessa rum, men i övrigt har alla tillträde till det som visas. Det kan nämnas att guiden gjorde ett fantastiskt arbete med kunskap, stil och glädje att få förmedla information.

På kvällen gemensam middag strax intill metro Gobelins, det ställe där gobelängernas vagga påstås ha vaggat. En av deltagarna nämnde att en fransk jurist hade rekommenderat rue Mouffetard som det mysigaste och bästa stället för att gå på restaurang. Gobelins var utsökt, men nästa gång i Paris hoppas vi komma även till rue Mouffetard.

Vid den långa promenaden till Gobelins kunde vi se att tornen på Notre-Dame är helt intakta och att resten av kyrkan tycks säkrad med avancerade byggnadsställningar.


Lördagen den 21 september

Stämningen var forcerad på lördagsförmiddagen. Det påstods att 7 500 poliser var utposterade på grund av befarade upplopp. Vi tog det säkra före det osäkra och tog tåget från Gare St Lazare till Vernon. I Vernon hoppade vi på ett miniatyrtåg (eller vad det heter) som tog oss den fem kilometer långa sträckan till Monets trädgård. Vi njöt av de båda vackra trädgårdarna. Givetvis såg vi också Monets bostad. Före hemresan åt vi tillsammans i Vernon. Vid ”hemkomst” till Paris visade det sig dessbättre att det inte hade blivit några nämnvärda upplopp.

Härmed var resans ”officiella” del avslutad.

Det kan nämnas att alla fransmän som vi träffade under veckan var mycket trevliga och hjälpsamma. Myten om ”distanserade” fransmän kommer alltså på skam. Skälet till att vi kom till Gobelins var att en helt främmande fransman intervenerade när vi letade efter restaurang i Quartier Latin. Denne tyckte att Quartier Latin hade blivit något av en turistfälla och att Gobelins skulle erbjuda högre värde åt oss. Det sätt på vilket han tilltalade oss var uppsluppet och angenämt. Det visade sig också nästa kväll att Gobelins är ett bra val, men nästa gång blir det kanske rue Mouffetard…………………….

Nedtecknat av Christer Grönevall
Pres
Alliance FranÇaise de Linköping

 

Retrouvez nous sur facebook:  https://www.facebook.com/aflinkoping

info@aflinkoping.se

www.aflinkoping.se